Första skapelsen på overlocken

Jag tänkte att jag skulle prova med något lätt. Pffft!

Jag köpte billigt tyg (stuv) på Ohlssons som ändå var fint. Jättemjukt och skönt. Visade sig vara polyesterjersey. Det har säkert sina fördelar, men nackdelen är att det är extremt slinkigt och stretching, så att när man ska sträcka kantbanden något för att passa mot halsringningen så stretchar allt och kanterna rullar in sig och det är bara helt omöjligt att hantera. Knappnålarna kryper ur, tyget rinner ner från strykbrädan, och det tar baskemig inte strykning. Går inte att styra in i overlocken. Ujuj.

Detta var ett totalt felval av första projekt vad gäller att sy över huvud taget och på overlocken i synnerhet. Men, jag klarade det!

Nu har jag i alla fall lyckats få ihop ett linne med lite bredare axelband och mindre ärmhål, ett av mina mål med sömnaden. Förutom att få vara stolt över att sy mina egna kläder, så vill jag få till de modeller som passar mig och kunna skaffa nya även när det inte är modernt just nu.

När jag var på semester i somras så hittade jag fyra linnen som jag köpte, i en affär i Bratislava (vilken underbar stad!). De var i lagom storlek och diskreta färger men hade U-ringning. Jag passar bättre i V-ringning som går lite djupare, men på samma gång som har ärmhål som inte är så stora. Inte snyggt när BH:n sticker ut i ärmhålet. Inte på en 49-årig tant i alla fall.

Och i detta sliskiga tyg lyckades jag på andra försöket få dit en v-ringing med mudd. Lite stolt, men tänker inte göra det igen.